Can u handle the truth?

Ja jag vet att jag tjatar om tatueringar, men hur snyggt är inte detta. Hade jag varit en kille så hade jag gjort en sån här på en gång, älskar sleeves, speciellt när det är bara på en arm. Riktigt hett, love it.
Nu tycker jag att det inte är lika snyggt på tjejer, så jag avstår :))

Så bra gjord...

Råkade hamna på en otroligt gripande blogg. Ludmilla skriver om sitt liv efter att hennes 14 åriga dotter ställde sig framför ett tåg och tog sitt liv. Shit hur fortsätter man efter något sånt? Hur kan man samla mod att stå kvar framför ett tåg? Hur dåligt kan ett 14 årigt barn må för att ta sitt liv? Många frågor snurrar i mitt huvud medans jag med tårar i ögonen läser bloggen. Jag har alltid funnit självmord fascinerande på något sätt, just det där att jag inte kan begripa vart man finner modet att bara avsluta allt för alltid, lämna sina nära och kära. Jag tycker det är väldigt själviskt att göra något sånt mot familjen, lämna dem med all smärta. Jag har mått riktigt dåligt flera gånger i mitt liv, ibland önskat att man vore död men jag skulle nog aldrig våga ta saken i mina egna händer jag är nog alldeles för feg, eller kanske modig som har orkat ta mig igenom smärtan. Men nu var fallet inte riktigt så med Linnea att hon mådde dåligt över något speciellt, utan hon hamnade i en tung depression, endast 14 år gammal hade hon försökt ta sitt liv flera ggr och även om försöken var välplanerade så misslyckades hon och hon las in på psyk. Hon bad personalen om att få gå på en konsär, och dem släppte henne utan övervakning och utan att hennes föräldrar visste om det, det var den kvällen hon tog sitt liv hon hade planerat allting väldigt noggrant, då undrar jag vad är det för jävla system vi har i Sverige, släppa ut en självmordsbenägen tonåring, utan någon som helst övervakning för att dagen efter ringa mamma och säga " jo, din dotter är död, vi släppte iväg henne på en konsär"  Jag ryser när jag läser bloggen, Ludmilla är gravid och väntar en liten flicka, och det tycker jag är jävligt strongt att göra, att fortsätta med livet och skriva en blogg om sin tragedi för att kunna hjälpa andra...wow.

http://ludmilla.se/

När ett par avslutar sitt förhållande, så finns det nästan en manual hur man kommer över smärtan (om det nu ens är jobbigt) men hur gör man när man har "gjort slut" med en vän, för visst gör det ont också, om inte mer. En pojkvän/flickvän vet man att det kanske inte håller hela vägen, men en bra vän ser man nästan som en familje medlem att dem alltid komer finnas i ens liv. Jag är inte typen som gärna går och "pratar" ut om mina problem till mina kompisar, visst kan man berätta ibland om man känner för det men då söker jag inte tröst utan mer att man är ärlig om någon märker att man mår dåligt över nåt. För jag gillar inte att bli tröstad, jag tar tag i mina problem själv.  Men känner man sig sviken av en vän och saker och ting på sätt och vis blir ouppklarade så blir den människan du en gång höll så kär någon du inte kan tänka på utan att bli arg, det blir som att den sjunker i ens ögon. Men ändå så har man svårt för att ogilla personen även om den snackat en massa skitså kan jag inte göra detsamma, men jag kan aldrig glömma det och jag är lite svår på det sättet. Bestämmer jag mig för att stryka någon ur mitt liv så blir det för alltid. Men så är det i livet, man lär sig medans man lever , och jag är stark det är få saker som kan bryta ner mig och falskhet är inte en av dem.

Jag är lyckligt lottad, jag har så många människor omkring mig som jag älskar och som älskar mig och efter svek så uppskattar man dem ännu mer...

Inte för att nån i Sverige bryr sig, men jag måste få detta ur mig. I helgen blev en suporter av Sarajevo FKS  (fotbollsklubb) sjkjuten av polisen i Bosnien efter en match. Incidenten inträffade i samband av bråk mellan suportrarna. Polisen var ju på plats och dem började skjuta på killarna från Sarajevo utan behov, ingen av dem här grabbarna hade vapen på sig. Tack och lov för videon som finns på youtube för innan den kom ut så hittade dem på att killen hade börjat skjuta först.

Blir så förbannad, så fucking förbannad, vem fan tror dem att dem är, bara för att dem bär en uniform ger den dem rätten att ta folks liv hur som helst. Det sjuka är att det verkligen inte var någon olycka efter att killen blev skjuten så fortsatte dem bara. Riktiga fittor som tror att står ovanför lagen, men det läskiga är att dem kanske gör det. Nu när det finns på film så kan dem inte koma undan för det är världens protester där nere nu, men annars så skulle jag inte vara förvånad om han kom undan med detta.

 Nåt som bara kändes i hela hjärtat var när Sarajevos målvakt Alaim sprang ut i sina shorts och fotbollsskor för att hjälpa dem här killarna och försökte stoppa det hela, han stog bredvid när Vedran Puljic sköts ner, tog av sig sin matchtröja och försökte hjälpa honom förgäves.

Vedran Puljic R.I.P Horde Zla su uz tebe i tvoje najdraze!

Jag är himla seg idag av flera anledningar, jag har ju varit lite småsjuk nu i två dagar och trots det så gick jag ut igår och jag tror inte en kort klänning gjorde saken bättre, men, men man lever bara en gång. Nu har jag kära brorsdotter på besök, vi har ätit tacos och nu kollar hon på "Twilight" . Känns som om det var igår hon var en liten skrutt och nu är hon än stor tjej, snart längre än mig...usch börjar känna mig gammal.

Igår hade vi riktigt roligt ute, mycket dansande blev det, jag förträngde min huvudvärk och gjorde det bästa av situationen. Men jag känner mig inte alls glad över att jag inte kunde spinna imorse, speciellt när jag vet att nästa gång blir torsdag, och det känns alldeles för långt dit. Jag får helt enkelt gymma istället dem här närmaste dagarna.

Annars så rullar allt på som vanligt, måste erkänna att den här veckan som har gått har jag nog inte varit världens trevligaste, har inte alls varit på ett bra humör och jag har mina dåliga stunder men då gäller det att inte ta åt sig. Det är en stor nackdel när man jobbar med människor att man inte "får" vara på dåligt humör, det gäller att hålla skenet uppe framför kunden men i personalrummet får man avreagera sig hur mycket man vill och det ä'r då Chabbe kommer in i bilden.

Imorgon är det Måndag, ny vecka nya möjligheter och vet ni vad, jag hatar det utrycket... P.S fråga mig inte varför texten blev så konstig, ser ut som en sångtext, men jag har nog tryckt på nåt galet.

Lite bilder från igår...